Hannah Monyer förklarar: Varför minnen är mer än fakta!

Hannah Monyer förklarar: Varför minnen är mer än fakta!

Heidelberg, Deutschland - Hur många gånger har vi haft en känsla av att minnen som flyktiga fjärilar flyger genom vårt huvud? Den kända neurobiologen Hannah Monyer in 1957 i Groäni minne. I en intervju med Faz Magazine talar hon om de fascinerande mekanismerna i vårt minne och vikten av Marcel Prousts litterära arbete för neurovetenskapen.

Redan i sin barndom visste Monyer att smärta var en signal som kan förstås. Hennes dröm om att bli läkare ledde henne till Heidelberg vid 17 års ålder, där hon fångade upp sin Avidur och slutligen studerade medicin. Hennes karriär som forskare förde henne också till en forskningsvistelse i Stanford och att arbeta inom barnpsykiatri och neuropediatri. Sedan 1999 har hon ledat klinisk neurobiologi vid Heidelberg University Clinic och i denna roll har den åtagit sig att undersöka minnesfunktionerna.

Prousts inflytande på minnesforskning

Monyer betonar att Prousts arbete "letar efter den förlorade tiden" spelar en nyckelroll i minnesforskningen. Proust beskriver minnesprocessen som en kedjereaktion som inte utlöses av riktade ansträngningar, men ofta ofrivilligt. Ett välkänt exempel är scenen med Madeleine, vars smak väcker minnen från barndomen som berättaren ansåg förlorad. Detta visar att känslomässiga reaktioner är nära kopplade till minnet - en kunskap som ofta tas upp av modern neurovetenskap.

Studier visar att minnen inte är styva. Enligt en utredning på ncbi Skilja forskare mellan frivilligt minne där medvetna ansträngningar görs och ofrivilligt minne som arbetar utan aktiv sökning. Detta binder in med Prousts arbete, som insåg att sensoriska bevis är avgörande för självbiografiska minnen.

Mekanismerna för att glömma

Vårt minne förlitar sig på en ständig rörelse mellan att hålla fast vid och glömma. Som SCINEXX , är minnen kontinuerligt byggda upp och elimineras gradvis över tiden. Information som vi ofta använder, till exempel stiftet för vårt bankkort, stärker förbindelserna mellan våra nervceller, medan sällan behövs information blir svagare. Hjärnstrukturer anpassar sig flexibelt, vilket innebär att vi har förmågan att förändras i oss.

Monyer förklarar att lugn och inaktivitet är centrala komponenter i inlärningsprocessen. Exakt i dessa ögonblick konsoliderar minnet sin information. Denna övervägande har långtgående konsekvenser för pedagogik. Lärande bör skapa utrymme för det medvetslösa och associerande, eftersom förtroende för minnet spelar en avgörande roll - utan att överväldiga det.

Fantastiskt hur komplicerat och känsligt vårt minne fungerar, eller hur? Och medan vi strävar efter att hålla trådarna i våra minnen tillsammans, kan vi lära oss mer om minnesskönhet och bräcklighet tack vare forskningen från Proust och moderna neurobiologer som Monyer. I var och en av oss resonerar vår egen Proust som påminner oss om de små skatterna i vårt liv.